Uppenbarelseboken 8-9

När Lammet bröt det sjunde sigillet blev det tyst i himlen i kanske en halv
timme. Och jag såg de sju änglarna som står inför Gud, och åt dem gavs sju
basuner. Och en annan ängel kom och ställde sig vid altaret med ett rökelsekar
av guld, och åt honom gavs mycket rökelse, som han skulle lägga till alla de heligas
böner på det gyllene altaret inför tronen. Och röken från rökelsen steg ur
ängelns hand upp inför Gud tillsammans med de heligas böner. Och ängeln
tog rökelsekaret och fyllde det med eld från altaret och kastade ner det på jorden.
Då blev det åska och dån och blixtar och jordbävning.

Och de sju änglarna med de sju basunerna gjorde sig redo att blåsa i dem.
Den förste blåste i sin basun. Då kom hagel och eld, blandat med blod, och
slog ner på jorden, och en tredjedel av jorden brändes av, och en tredjedel av
träden brann upp, och allt grönt gräs brann upp.

Den andre ängeln blåste i sin basun. Då var det som om ett stort brinnande
berg slog ner i havet, och en tredjedel av havet blev till blod, en tredjedel av
alla levande väsen i havet dog, och en tredjedel av alla fartyg gick under.
Den tredje ängeln blåste i sin basun. Då föll en stor stjärna från himlen,
brinnande som en fackla, och den föll på en tredjedel av floderna och på vattenkällorna.
Och stjärnans namn är Malört. En tredjedel av vattendragen blev till
malört, och många människor dog av vattnet, därför att det hade blivit bittert.

Den fjärde ängeln blåste i sin basun. Då träffades en tredjedel av solen och
en tredjedel av månen och en tredjedel av stjärnorna, så att tredjedelen av dem
förmörkades och dagen miste en tredjedel av sitt ljus och natten likaså. Och
jag såg, och jag hörde hur en örn som flög över himlens mitt ropade med hög
röst: ”Ve, ve, ve över jordens invånare när de tre andra änglarna snart låter sina
basuner ljuda.”

Den femte ängeln blåste i sin basun. Då såg jag en stjärna som hade fallit
från himlen ner på jorden. Åt den gavs nyckeln till avgrundens brunn. Och
stjärnan öppnade avgrundsbrunnen, och rök steg upp ur brunnen som röken
från en stor ugn, och solen och luften förmörkades av röken från brunnen. Ur
röken kom gräshoppor över jorden, och de fick samma makt som skorpionerna
på jorden. De blev tillsagda att inte skada gräset på jorden, inte heller någon
annan grönska eller något träd utan bara de människor som inte bär Guds sigill
på sin panna. De fick inte döda dem men plåga dem i fem månader, och plågan
som de vållar är som plågan av en skorpion när den stinger en människa. I
de dagarna kommer människorna att söka döden, men de skall inte finna den.

De kommer att önska sig döden, men döden skall fly ifrån dem. Och gräshopporna
liknade hästar som har gjorts klara för strid. På deras huvuden var liksom
gyllene kransar, och deras ansikten var som människors ansikten. De
hade hår som kvinnohår, och deras tänder var som lejontänder. De hade bröstpansar
som av järn, och dånet från deras vingar var som dånet från många hästar
och vagnar som stormar fram till strid. De hade stjärtar och gaddar som
skorpioner, och i stjärten ligger deras makt att skada människorna i fem månader.
Över sig har de en kung, avgrundens ängel; hans namn på hebreiska är
Abaddon och på grekiska heter han Apollyon.

Det första veropet är över. Men efter det kommer två till.

Den sjätte ängeln blåste i sin basun. Då hörde jag en röst från hornen på det
gyllene altaret inför Gud, och den sade till den sjätte ängeln med basunen:
”Släpp loss de fyra änglar som är bundna vid den stora floden Eufrat.” Och
de fyra änglar som hade hållits redo för den timmen och den dagen och den
månaden och det året släpptes loss för att döda en tredjedel av människorna.

Antalet man i deras ryttarhär var tjugo tusen gånger tio tusen; jag hörde deras
antal. Och så här såg jag hästarna och deras ryttare i min syn: de hade eldröda
och blåsvarta och svavelgula harnesk, och hästarna hade huvuden som lejon,
och ur deras munnar kom eld och rök och svavel. En tredjedel av människorna
dödades genom dessa tre plågor, elden, röken och svavlet, som kom ur
deras munnar. Ty hästarnas makt ligger i deras mun och i deras svansar; deras
svansar liknar ormar och har huvuden, och med dem vållar de skada.

De andra människorna, de som inte dödades av dessa plågor, omvände sig
ändå inte från sina händers verk: från att tillbe demoner och gudabilder av
guld, silver, brons, sten och trä som varken kan se eller höra eller gå. Och de
omvände sig inte från sitt mördande eller sin trolldom eller sin otukt eller sina
stölder.